Lowe Kroon Ericson

Flera gånger efter hans död tänkte jag mig inte för innan jag ropade på honom. Som till exempel när jag kom hem från skolan och han alltid kom springande med en stumpa i munnen när man ropade på honom. En dag efter hans död tänkte jag inte på att han dött utan trodde allt var som vanligt. Då kom hem från skolan och ropade på honom och precis när jag gjorde det kom jag på att han var död och att han aldrig mer skulle komma springande när jag kom hem..Då blev jag så himla ledsen. Samma sak hände när jag bredde mackor. Jag brukade alltid ge honom ost eftersom han älskade det. Eller när jag bakade kakor och lät honom slicka av skeden med kaksmeten på.

Dagen efter han dött och jag skulle till skolan satt jag på bussen och grät. Jag lyssnade på Guns n' Roses. En av deras låtar heter Knockin' on heavens door. Enda sen den dagen har den låten alltid fått mig att tänka på Totte.

Självklart har jag inte bara bra minnen av Totte. Han bet mig flera gånger. En gång bet han mig i ansiktet så att det blev ett så djupt sår att jag var tvungen att åka till sjukhuset och sy. Fem stygn blev det. En annan gång bet han mig i ögonlocket men som tur var behövde jag inte sy då. Det var alltid när han sov och man råkade väcka honom som han bet en. Jag var därför rädd för honom när han sov och ville inte sova bredvid honom.

En gång när jag var sjuk och låg hemma i min säng lät jag Totte komma upp så att han kunde ligga bredvid mig. Han somnade och jag vågade inte röra mig en millimeter eftersom jag inte ville väcka honom. Jag visste ju att han kunde bita mig då. Efter en stund började han dessutom morra i sömnen..han drömde väl antar jag. Jag var livrädd. Jag kunde inte heller bara hoppa ur sängen eftersom jag hade armen runt honom. Jag var så rädd..han lät så arg när han morrade. Jag vet inte hur länge jag låg där helt blickstilla men det kändes iallafall som en evighet. Jag märkte att jag var tvungen att hosta eftersom det kliade så förbannat i halsen och jag försökte förhindra det så länge jag kunde. Tillslut kunde jag inte det längre och hostade. Totte vaknade men som tur var bet han mig inte och jag blev väldigt lättad.

Jag kommer även ihåg när vi först fick hem honom. Han var så liten och söt. Alla ville vara med honom och hålla honom och Tibby kände sig då väldigt utanför. Han orkade inte springa över hela gården eftersom han bara var en liten valp. Han hunde inte heller gå upp för trappan upp till köket. Vi var tvunga att bära honom upp och ner. Han hade en blå liten korg som han sov i. Han tuggade på den så att det blev stora hål så att stoppningen ramlade ut. När han blivit för stor för korgen var den helt söndertuggad.

En dag satt familjen och tittade på tv och vi hade tagit med Totte in till tv-rummet. Han vågade inte hoppa ner på golvet från soffan, det var för högt för honom när han var en liten valp. Han gick då till pappa och gick ner på pappas ben. När han kom ner ställde han sig och kissade på pappas fina matta. Pappa blev självklart inte glad men det såg så roligt ut att vi andra skrattade.

Totte fick mig ofta att skratta. Han gjorde ibland väldigt roliga saker. En sommar var vi ute på tomten med Totte och Tibby. De älskar att springa runt och vi lekte ofta med dem. Vi har en liten nerförsbacke på vår tomt eftersom vi haft ett land där innan men nu är det borttaget. Tibby och Totte sprang där och när Totte kom till nerförsbacken snubblade han till så att han landade med ansiktet i marken, sen gjorde han typ en kullerbytta och sen fortsatte han springa som om inget hade hänt. Det såg så extremt roligt ut att jag inte kunde sluta skratta.

Jag saknar honom så himla mycket och jag önskar självklart att han fortfarande levde. Jag blir så ledsen när jag tänker på honom.. Tänker på att jag aldrig mer kommer att se honom. Speciellt nu när jag tänker på hur han var och alla saker han gjorde blir jag ledsen. Jag blev såklart väldigt sur och arg när han gav mig ärret i ansiktet. Men jag förlät honom för det och älskade honom lika mycket ändå. Ett halvår efter att han gav mig ärret dog han. Vi var tvugna att avliva honom eftersom han hade fått en infektion. Vi begravde honom i trädgården samma dag. Jag var så ledsen och jag grät hela tiden. Jag har aldrig varit med om att en närastående dött och har heller aldrig varit på en "riktig" begravning. Totte var den första som dog som jag verkligen älskade och som var en del av familjen. Jag aldrig kommer glömma lilla Totte.

Tittade igenom mina bilder på datorn nyss och hittade massor bilder på Totte. R.I.P sötnos ♥

Totte när han var valp. Linn tog bilden med en gammal Sony Ericsson-telefon.

Totte med en kudde jag sydde till honom. Han bet sönder den efter ett tag.

Linus och Totte. Totte var egentligen Linus hund.

När han gosar i min säng.

Totte när han leker med mitt gosedjur Zingo.

Totte och jag ♥